KASTRERA KULTURREDAKTÖRERNA, REFUSERA RECENSENTERNA!

Interiör från större svensk tidningsredaktion som slimmas av marknadskonsulter

Tidskriften VI ska skrota sin bokrecensionsverksamhet meddelades igår. Eftersom "det är ett onaturligt inslag i en månadstidning" som vd Sofia Wadensjö Karén  uttrycker det. En skitsak kan tyckas, men det har ändå skapat visst väsen på kultursidorna. De som nu finns kvar. Det är så man måste betrakta saken.

 Under innevarande decennium pågår en radikal nerskärning av landets kulturredaktioner, som aldrig tycks avstanna. De blir tydligen ett allt onaturligare inslag, där de ska trängas bland annonser och börssidor.

• 2010 inledde Dagens Nyheter (Bonnier), landets ledande tidning när det gäller kulturbevakning, en drastisk nerskärning av personalen, som inkluderade kulturdelen. Hälften av kulturjournalisterna sparkades.

• Två år senare är det dags för Svenska Dagbladet, som skrotar kulturbilagan helt och hållet. En tredjedel av tidningens kulturjournalister får gå.
• I oktober 2014 meddelas att Kvällsposten i Malmö och GT i Göteborg måste slopa sina kulturredaktioner helt. Order från ägaren Expressen (Bonnier).
• För två dagar sedan (2 mars) kom Helsingborgs Dagblad ut utan en separat kulturdel för första gången. Nerskärningen är ett resultat av att tidningen slukats av Sydsvenskan (Bonniers) och tidningens numera f d kulturredaktör Gunnar Bergdahl kommenterar att Sverige blir alltmer likt "ett kommersiellt DDR".
• I dagarna flyr Göteborgs-Postens kompetente kulturredaktör Gabriel Byström det sjunkande västsvenska Hjörne-skeppet. Bakom sig lämnar han en svårt anorektisk kulturredaktion.
• Och nu alltså beskedet om KF:ägda VI.

Vad är det vi bevittnar? Sett ur det allt behärskande marknadsekonomiska perspektivet är detta bara naturliga följder av den ständigt pågående men nu sinnessjukt accelererande kostnadsjakten på "onaturliga", d v s icke direkt vinstgenererande verksamheter.
 Men man kan anlägga (man får, men bör inte) ett annat perspektiv än bankernas, Wallenbergs och Bonniers. Till exempel ett kulturpolitiskt. Då fogar sig listan ovan till mycket längre listor, som omfattar hela världen. Listor som visar hur i vår tid kulturen och dess utövare får stryk, trängs mot väggen, ja till och med förintas.

Som i dagens Ryssland, där böcker bränns på torgen av skinnskallade nationalister, ortodoxa svartrockar och kosacker utrustade med piskor. Eller i dagens EU-Ungern, där teatrar stängs, journalister hotas och författare är så rädda att de flyr utomlands. Eller i Egypten, Israel, Iran och Saudiarabien, välj vad ni vill.


Och längst ut på denna lista hittar vi IS. De och deras meningsfränder tycks sjukligt fixerade vid konsten och kulturen. De är värstingarna, de slår det mesta. För dem räcker inte ens kulor och krut. Ska man komma åt de eviga värdena får man ta till hederliga proletära handredskap som pneumatisk borr och slägga.

Tv. Handfast kulturkritisk verksamhet


Det vore mig fjärran att jämföra med dem, som tecknaren här ovan har antytt. Det är ansvarslöst och ohemult, för det finns naturligtvis ingen som helst likhet. 
Utom möjligen en. DEN FANATISKA FUNDAMENTALISTISKA MONOTEISMEN. I vårt neoliberala Kalifat finns det också bara ett enda rättesnöre, en enda liturgi, en enda dyrkan, en enda Gud. Penningens. MAMMON (SEB)*

* Uttolkas bland de troende som "Salig, Enfaldig, Börsintroducerad". Kan också utläsas mera krasst som Skandinaviska Enskilda Banken