torsdag 5 maj 2016
Avgång beviljad!
Mona Sahlin. Mehmet Kaplan. Listan kan göras lång på odugliga politiker som fått avgå. Ärelösa. Laila Freiwalds (lägenhetsaffär), Mona Sahlin (förra gången Toblerone för 53.000 kr ), Sten Tolgfors (Saudivapen), Sven Ove Littorin (sex), Ulrika Schenström (aspackad), Cecilia Stegö Chilo (TV-licens), Maria Borelius (svart arbetskraft). Med flera. Gemensamt är att de alla har avskedats. Sparkats, Kickats. Avsatts. Tvingats bort. Men ändå har det getts ett sken av frivillighet. De har fått ”avgå”. De har till och med begärt sin ”avgång”. Och makten har i nåder ”beviljat” dem denna ”begäran” om ”avgång”.
Varför denna vidriga teater? Varför kan inte Makten bara utöva sin makt direkt, visa sig handlingskraftig och också formellt sparka dem, vilket ofta sker i andra länder? Flera svar. Ett handlar nog om politisk kultur. Svensk politisk kultur odlar en självbild av staten och dess politiker som neutrala, ett ovanför politiken stående välde, en orubblighet, som inte befattar sig med smutsgörat att rensa i avloppet, men beviljar skiten fri passage när den börjar stinka alltför vedervärdigt. Först locket på. Sedan spolar man.
Annars kunde man lätt tro att Makten skulle gynnas av att framstå som handlingskraftig och trovärdig genom direkt aktion. Men här finns en paradox. Just denna slags passivitet som tvingar syndaren till offentligt krälande, ja t o m begäran om sin egen bestraffning, bekräftar ju makten ännu mer, gör den rent gammalfaraoniskt pyramidal. Och visar att makten och lögnen är två sidor av samma mynt.
När Stefan Löfven ”tillmötesgår” Mehmet Kaplans ”begäran om avgång” så ljuger han. Det vet och förstår varenda TV-tittare. Alla förstår att det före presskonferensen har gått hett till i regeringskansliet. Kaplan har skällts ut och hotats med alla de medel Makten har att tillgå: ekonomiska naturligtvis, politiska, sociala ja kanske till och med fysiska. Det är bara att lyda, bita ihop och gå ut i strålkastarljuset – alltid står väl någon reträttplats och väntar när lamporna släckts och glömskan rullar in igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar