Fler asylsökande kan låsas in efter avslag
Publicerat Sveriges Radio Ekot kl 14.43
Justitie- migrationsminister Morgan Johansson och inrikesminister Anders Ygeman håller pressträff. Foto: Jessica Gow / TT
Regeringen ökar förvarsplatserna för asylsökande med avslag som annars befaras gå under jorden.
– Fler kommer att låsas in, säger inrikesminister Anders Ygeman (S).
– Fler kommer att låsas in, säger inrikesminister Anders Ygeman (S).
– Grundläggande i asylpolitiken är att det råder ordning och reda. Den som inte fått bifall utan avslag måste resa hem igen, säger Morgan Johansson.
– Annars skulle vi ha en växande grupp som lever i en gråzon, som jobbar illegalt och oftast utnyttjas av arbetsgivare.
För att hindra att allt fler med avvisningsbeslut går under jorden vill regeringen öka antalet förvarsplatser från 250 till 350 i höst, en ökning med 40 procent.
– Vi måste ha möjlighet att avvisa människor med tvång för att människor ska återvända frivilligt. Så när vi nu bygger ut förvarsplatserna med 40procent så kommer det också att leda till att människor återvänder frivilligt, säger Anders Ygeman.
Regeringen avsatte 90 miljoner kronor för den verksamheten i den ekonomiska vårmotionen och preciserar nu hur pengarna ska användas.
– Det som är mest intressant just nu är att använda sig av den gamla anstalten på Kirseberg i Malmö som står tom, säger Morgan Johansson.
På längre sikt behövs mer förvarsplatser i norra Sverige. Av dagens 250 finns ingen norr om Gävle.
GLÖM INTE GLÖM INTE GLÖM INTE GLÖM INTE GLÖM INTE GLÖM INTE GLÖM INTE
Morgan Johanssons tal i
Halmstad 1 maj 2015
”Det går ett bråddjup mellan arbetarrörelsens synsätt och de
värderingar som Sverigedemokraterna står för.
På ena sidan Sverigedemokraterna, som ser ner på och
föraktar människor med annan etnisk bakgrund, och som sprider fördomar och
myter.
På andra sidan vi socialdemokrater, som bygger vår ideologi
på vår uppfattning om att alla människor är lika mycket värda, och på vår tro
på att människor med olika bakgrund, religion, etnicitet, kultur, faktiskt kan
leva tillsammans i fred och harmoni.
Vi socialdemokrater måste fortsätta att stå upp för våra
grundläggande värderingar.
Vi måste fortsätta att arbeta för ett Sverige som präglas av
öppenhet, tolerans, solidaritet och fred – inte av utestängning, våld och hat!
Vi måste fortsätta att bekämpa främlingsfientlighet och
rasism, var det än dyker upp!
* * *
Mötesdeltagare,
Ibland måste man påminna sig om vad det är för värld vi
lever i. Varje år gör FN:s barnfond UNICEF en rapport om situationen för
världens barn. När den senaste rapporten presenterades i slutet av förra året
så sa UNICEF-chefen Anthony Lake såhär:
”Barn har dödats i
sina klassrum och i sina sovrum. De har blivit föräldralösa, kidnappade,
torterade och till och med sålda som slavar. Inte på mycket länge har barn
blivit utsatta för en sådan obeskrivlig brutalitet.”
Han sammanfattade med att säga att 2014 varit ett förödande
år för världens barn.
Bakgrunden är förstås de många krig och konflikter som pågår
i världen. Över 50 miljoner människor är på flykt. Det är den högsta siffran
sedan andra världskriget. I Syrien är hälften av befolkningen på flykt undan
antingen ISIS eller diktatorn al-Assads styrkor. Det är över 10 miljoner
människor. 7 miljoner är kvar i landet, mer än 3 miljoner har lyckats att ta
sig ut och finns nu i flyktingläger i Libanon, Turkiet och Jordanien.
Så ser det ut. Och inte ens den mest kallhamrade
Sverigedemokrat kan väl ändå hävda att detta inte är ”riktiga flyktingar”?
En liten del av dessa lyckas ta sig till Europa. Många av
dem reser över Medelhavet, satta på mycket farliga båtar av samvetslösa
människosmugglare. För snart två veckor sedan drunknade över 800 människor
utanför Italiens kust, i den värsta flyktingkatastrofen någonsin. Ett fåtal
klarade sig. De som klarade sig var alla män. De kvinnor och barn som befann
sig på båten hade förmodligen varit instängda under däck. De hade inte en chans
när fartyget gick under mitt i natten. Man kan knappt tänka sig de
fruktansvärda scenerna när dessa människor drogs ner i djupet i mörkret.
När världen ser ut så, så är det självklart att vi måste ta
ett ansvar för de människor som nu flyr. Och det måste vara ett gemensamt
ansvar. Vi måste hjälpa till med att rädda liv på Medelhavet, och igår
beslutade regeringen att ställa svenska båtar eller flygplan till förfogande om
Frontex begär det. Och det lär behövas, för EU:s insatser i Medelhavet ska
tredubblas. Dessutom måste vi bekämpa dessa människosmugglare, som nu helt utan
skrupler är beredda att sända människor i döden för att tjäna pengar.
Men vi måste också ta ett gemensamt ansvar i Europa för
flyktingsituationen. Sverige och Tyskland kan inte ta hela ansvaret. Alla
länder i Europa måste vara beredda att ställa upp. Och så är det sannerligen
inte idag – inte ens hälften av EU-länderna deltar i FN:s
vidarebosättningsprogram, där flyktingar direkt från flyktingläger ges en
fristad i väst. Fler EU-länder måste ta fler flyktingar.
Och vi måste hjälpa på plats. I nästa vecka åker jag till Jordanien
och Libanon för att se hur situationen är där för de syriska flyktingarna, och
hur de svenska biståndsmedel används som vi anslår till dessa länder.
Och när det gäller Sverige, så måste också alla kommuner
ställa upp. När Fredrik Reinfeldt förra året sa att vi skulle ”öppna våra
hjärtan” så var min första reaktion: men då kan han väl börja med att öppna
Vellinge… Eller Lomma. Eller Danderyd. Eller Lidingö. Eller Täby. Eller någon
av de andra moderatkommunerna som i alla tider försökt undvika att ta emot
flyktingar.
Det fungerar inte. Alla kommuner måste ta emot flyktingar,
det kan inte bara vara de socialdemokratiska kommunerna som gör det.
Visst är detta en utmaning för Sverige. Men det kan också
bli en fantastisk tillgång.
Minns ni när Olof Palme talade om barnen som vår enda
konkreta länk till framtiden? Om att det inte kunde handla om mina barn och
dina barn, utan om att det handlade om våra gemensamma barn, varenda tjatting
så att säga, som han uttryckte det?
Det tänker jag på när jag besöker asylboenden i Sverige, och
träffar både barn och vuxna som lyckats fly från krigets fasor.
I barnens ögon finns ett nytt ljus.
De saknar förstås sina släktingar och sitt hemland, men de
behöver inte längre vara rädda för att gå ut och leka. De fryser lite i det här
klimatet, även om många fått vinterkläder som snälla människor har skänkt, men
de är glada, trygga och vetgiriga. Många av dem är på god väg att lära sig
svenska, trots att de bara har varit här några veckor.
Sak samma med de vuxna. De är också angelägna att lära sig
svenska och komma i arbete. Nästan en tredjedel av dem har högskoleutbildning –
det är lärare, läkare, sjuksköterskor, ingenjörer. Men här finns också
snickare, mekaniker, plåtslagare, byggnadsarbetare.
De vill vara med om att bygga framtidens Sverige. Vi måste
nu se till att de får den möjligheten, att de kan etablera sig i Sverige och
snabbt komma i arbete. Då kommer detta inte att vara en belastning för Sverige
– tvärtom – det kommer att stärka vårt land.
Det finns de som säger att det är för många. Att vi
ska stänga våra gränser. Att vi ska vända dessa människor ryggen. Men jag säger
att vi kan inte kasta ut kvinnor och barn tillbaka ut i kriget. Det kan vi inte
göra.
Det är när behovet är som störst, när omvärlden är som
mörkast – det är då som solidariteten måste vara som starkast.
Det är det som Sverige måste vara: ett land som präglas av
humanism, medmänsklighet och solidaritet. Och det är vad första maj handlar om,
mer än något annat. Tack för att jag fått fira denna dag med er!”
Utdrag ur Morgan
Johanssons tal i Varberg/Halmstad 2015. Finns i sin helhet på
morganjohansson.blogspot.com
./.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar