Ettårsjubileum på djupt vatten

Idag är det exakt 1 år sedan jag drog igång denna blogg genom att publicera vidstående bild och sedan dela inlägget oxå på min facebook-sida. Det har blivit sammanlagt 101 inlägg,dvs nästan två i veckan.

Det hade jag aldrig trott eller planerat, det har bara blitt så, när andan fallit på och ritkolet har legat inom räckhåll. Det är så kul att rita, och det är kul att göra det för en publik. Jag har ju haft vanan inne från förr, d v s 90- o 00-talen då mina Sigge Sot-bilder fanns i tidningar som GP, DN, Sydsvenskan, Arbetaren, Transport, Mål och Medel, Kommunalarbetaren m fl. 

Men sedan låg ritandet nere under 10-talet. Tills den 3 november 2014 alltså. Jag hade mest tänkt publicera gamla bilder, men när jag väl kommit igång, fått vittring och bitit dumheten och reaktionen i benet några gånger, fick jag blodad tand. Och en ny publik. 

I antal kan den inte mäta sig med den gamla, på den s a s professionella tiden. På DN och Kommunal kunde 100.000 människor se min bild. Men följande statistik är väl inte heller så dålig. 5900 gånger har mina bloggbilder laddats ner, därav 4600 av svenskar, 900 av amerikaner, 100 av ryssar och sedan i sjunkande grad av diverse portugiser, spanjorer, tyskar, norrmän, indier, brassar o s v. Det är kul med statistik, ( fast när jag hade publicerat ett saudi- och islamisthäcklande inlägg började nån jycke i Förenade arabemiraten hänga mig i hasorna nån månad, vilket kändes lite nervöst. Det var ju strax efter Charlie Hebdo-massakern). 

 Mer siffror: på Google har folk hela 28873 gånger kollat in mina bilder under detta år. Tillsammans med bloggsiffrorna ger det 35.000.Till detta kommer alla uppmuntrande tillrop på Facebook i form av "gilla", delningar och kommentarer. Tack för dom. Och tack för detta år, det har gett mig mycket glädje.
Nu kommer nästa. Där tänker jag satsa lite mer på skrivande istället för enbart satiriskt bildkommenterande. Satiren känns absolut otillräcklig som vapen i denna olyckliga tid och dessutom svårt. Hur tusan gör man satir av en epok, som själv börjar likna ett stort svart skämt - en fars för att tala med Marx o Hegel - hela den.  Men jag tänker ingalunda lägga ner ritkolet. Bara komplettera det med tangentbordet på min ordbehandlare.