KAOS ÄR EN MYCKET NÄRA GRANNE MED GUD !

N Å G R A  R E F L E K T I O N E R  K R I N G  E N  B I L D R U B R I K

Rubriken till bilden härovan kommer från titeln på en pjäs av Lars Norén och jag knyckte den eftersom jag tyckte den passade så bra på vår situation nu. Det beväpnade kaoset med Guds namn på sina fanor tycks öka ju närmare Gud det kommer. Släktskapet förnekas förtrytsamt av andra gudliga. Förstås. Men fakta talar ett allt tydligare och högljuddare språk (i bakgrunden hörs smatter från k-pistar och detonationer).

Nåväl - kanske har jag ändå (mot bättre vetande) missbrukat Noréns ord. Som ju inte är Noréns utan tillhör den romantiske 1800-talspoeten Erik Johan Stagnelius. De kommer från den bekanta dikten ”Vän i förödelsens stund” och föregås av raden ”Natten är dagens mor” (namnet på Noréns genombrottspjäs). Stagnelii tanke och förhoppningsfulla suck är att det efter Franska Revolutionens ogudaktigt kaotiska natt äntligen skall bli lugn och ro under den Allsmäktiges beskydd. 

Där var Stagnelius inte ensam. Hans suck var den samlade 1800-talsreaktionens unkna suck: den tunga utandningen från den ”Heliga Alliansen”  – den militära, politiska och kyrkliga allians, som krossat Napoleon och nu införde ett strängt, antirevolutionärt förtryckssystem över hela Europa. Det var Ryssland, Preussen,  Österrike, England och på tampen även Sverige – lite veligt och opportunistiskt, ungefär som nu gentemot NATO. Medicinen mot allt uppror och kaos var Gud. (Den kuren bet, ända tills den sjuke européen mot slutet av samma sekel fann ett motgift – SOCIALISMEN! Men det är en helt annan historia).

Trots skillnaderna finns där en likhet mellan då och nu – nämligen i att religiositeten ökar både som ett folkligt maktlöst rop på hjälp ut i den kalla rymden i en eländig situation O C H som ett politiskt medel för nya och gamla härskare att med olika kyrkor, präster, imamer och ärkebiskopar manipulera samma folk till fäaktig lydnad.

(En del av detta har jag förresten skildrat i en lysande pikareskroman, som ingen jävel vill ge ut. Den har arbetsnamnet ”Översten och Understen” och skildrar några svenskar i europeisk landsflykt i början av det kaotiska1800-talet.)

Så skillnaden mellan Stagnelii version och min uttolkning av citatet som beledsagar bilden är följande. Hos Stagnelius betyder det att Kaoset snart skall vara slut (Gud), så som dag följer på natt. Först Kaos, sedan Gud.

Hos mig (eller Sigge Sot!) är istället Kaoset och Gud nära grannar, som tillsammans håller Nattmörkret vid Makt. Det där okunnighetsmörkret som dom besjunger och betvingar i den berömda visan med orden "Från Mörkret stiga vi mot Ljuset, från Intet Allt vi vilja bli". Skriven av franske 1800-talspoeten Eugène Pottier. Denne ligger för övrigt begravd på Père Lachaise, den berömda Pariskyrkogården, ett stenkast från Charb (Stéphane Charbonnier), tecknaren och redaktören på Charlie Hebdo.